Vem är Grill? Del ett.
Ja, vem är den där lilla ponnyn som dyker upp hela tiden på min blogg? Det är min bästa kompis förstår ni :)
Han heter Grill och har nyss fyllt 19 år. Han är den trognaste vän man kan tänka sig. Vissa säger att djur inte förstår sig på humor eller kan känna ''mänskliga'' känslor, men dom känner inte min ponny! Han tänker alltid steget längre än människan för stunden och är svår att överlista om man nu ser de från den synvinkeln.
Men Grill har inte alltid vart ''min'' (Låt mig först klargöra att jag inte gillar att använda ordet min, eftersom man aldrig kan äga någon, men när jag säger ''min häst'' menar jag att det är jag som står som ägare på papper alltså har ett visst ansvar, djur är inte föremål, utan indivier, liksom vi människor!),
Innan jag köpte Grill för två år sedan gick han på ridskolan ale jennylunds ridklubb. Han gick med på lektioner och lärde barn och ungdommar att rida.
Grill i mitten, går med på en lektion. Jag som rider. Bild från 2008.
Dock var han ju inte direkt en av dom populära. Dom som vet hur vissa ridskolehästar kan vara (slöa, avstängda och utråkade), kanske får upp just den bilden i huvudet. Men i Grill var det mycket liv! Han slängde av folk stup i kvarten, var rädd av sig och var en väldigt känslig häst. Omtyckt vill jag inte påstå. Iallfall inte när jag började där 2008. Efter att jag ridit han för första gången 2008 och han ägnat en hel lektion åt att försöka kasta av mig utan att lyckas - fastnade jag för honom direkt. Om det hade vart vilken annan ponny som helst hade jag blivit rädd och velat byta, feg som jag var för att rammla av som nybörjare. Men med Grill blev det tvärtom! Han kändes så speciell, så rätt! Han var inte alls som dom andra hästarna, minst sagt. Han var inte avstängd, han gick att kommunicera med lätt och enkelt. Man liksom smälte ihop och kände sammhörighet på något sett.
Jag vet inte riktigt var det va, men något var det. Sen dess hade jag han på alla lektioner, varje tisdag åkte jag till ridskolan för att rida på Grill. Varje tisdag blev höjdpunkten i mitt liv. Han var envis, visade alltid vad han tyckte, men sammtidigt mera ärlig och varmhjärtat än någon annan själ jag kännde.
Men det funkade snart inte i längden, sammhörigheten jag kännde till den ponnyn och saknaden trotts att jag såg honom varje vecka (förutom på dom hemska sommarloven som jag grät igenom) var outhärdlig. Att köpa en häst, hade inte kommit på tankarna fören jag vart mycket äldre, kanske 17-20 år? Eftersom jag bara var en nybörjade. -Om det inte var för Grill. Jag var 13 år när jag gjorde mitt val, eller det var inget val. För mig fanns det inga alternativ. Inget skulle någonsin skilja oss åt, jag skulle inte klara av det. Jag ville ge honom det liv han förtjänade. Kalla mig inte bortskämmd och att jag får allt jag pekar på nu. Jag köpte han själv, sparade pengar, sommarjobbade osv. Tillslut var det bara 4 tusen som fattades, som jag fick låna av mamma som jag nu har betalat tillbaka, ( mamma skulle aldrig komma på tanken att köpa en häst åt mig, hon sa att jag gärna fick köpa han för mina egna pengar, eftersom hon trodde att jag aldrig skulle vara i närheten av att ha råd, men här fanns inga gränser för vad jag gjorde för den ponnyn) Eftersom Grill inte var speciellt populär och började bli lite äldre, så släppte dom honom, när jag bad om att få köpa loss honom.
Sommaren 2010, en dröm gick i uppfyllelse, 2 kilometer ifrån mitt hus stog han inackoderad. Ni anar inte, den overkliga känslan av ren lycka. Aldrig någonsin har jag ångrat mitt val som hästägare. Eller beklagat mig över att behöva gå/åka till stallet i ösregn. Aldrig någonsin skulle jag släppa Grill, eller ens ha tankar på att sälja honom. Om jag är lång på honom kvittar, ridningen spelar ingen roll. Det är bara han som spelar roll. Jag älskar dig lika mycket nu som då!
2012-05-22 @ 20:00:00 Permalink Grill Kommentarer (0) Trackbacks ()
